Alla inlägg under mars 2008

Av Lars Lundqvist - 27 mars 2008 21:51

Högt över välden och mänsklig makt, över allt skapat och hela jordens prakt. Högt över visdom och allt vad mänskor lär, innan något fanns så var du här.


Högt över riken och rikedom, över de under som världen talar om, högt över välstånd och skatter jorden ger, inför dig ska allting falla ner.


Men du dog ensam och fördömd, en korsfäst Gud i gravens mörker gömd, som en ros bryts och trampats ner. Du tog min plats, älskade mig högst av allt.


Svensk text Erik och ulrika Stenlund

http://www.youtube.com/watch?v=4rBX9B4jxEY

Av Lars Lundqvist - 23 mars 2008 20:32
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1091055

Kärlek vid som oceaner, nåd så väldig som en flod, när vår Herre för oss alla offrar sig, sitt dyra blod. Vem kan avstå sådan kärlek, motstå nådens verklighet. Hjärtats sång om Jesu kärlek sjungs var dag i evighet.


Ifrån korsets fot det flödar fram en källa klar och ren. Från Guds hjärtas djup den väller, bär hans liv till var och en. Nåd och kärlek strömmar alltid ifrån höjden till var tid. Den vill fylla hela jorden, kyssa den med Herrens frid.

 http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?a=1091055&d=90200

Av Lars Lundqvist - 22 mars 2008 22:15

Vad är det då som gör att man kan säga att man har en relation till en levande Gud? Ja det kanske du undrar. För mig har det varit tydligt. Redan ett par timmar sen jag tagit emot min frälsning upptäcker jag vid matbordet hemma att snuset mist sin kraft. Jag hade just ätit middag och skulle som vanligt som jag alltid gjort lägga in en prilla. Men den här gången var det anorrlunda. Den passade liksom inte där den alltid legat. det kändes fel bara.


Jag la ut den och sedan prövade jag igen med samma resultat. Jag blev fri den kvällen nikotinets boja. Vilken Gud vi har. Aldrig hade jag lyckats av egen kraft, men för Gud är allt möjligt.


Ett år efter ungefär sitter jag och ser på webbtv när den som predikat färdigt börjar be för sjuka ryggar. Min rygg hade varit defekt i flera år och röntgen hade bevisat en förskuten kota i ländryggen. Sjukgymnasten sa att den skulle kunna hållas i någorlunda schack med träning och värktabletter.


Men Gud ville något annat, när predikanten beskriver olika åkommer räknar han även upp min åkomma och jag följer spännt med i bönen, när han säger i Jesu namn så händer det. Jag förstår med en gång att det händer och känner även någon som rör mig i ryggen och med en rörelse i motsatt riktning där kotan var och när jag ställer mig upp så är smartan borta.


Jag känner också en stabilitet i ländryggen som jag inte känt förut. Och när jag sedan hämtat mig och vågar yttra det för min fru sewr hon att den grop som funnits där är borta. Kan man annat än säga Halleluja! Snart har ett år gått och ryggen håller.Vilken fantastisk Läkare. Amen!

Av Lars Lundqvist - 19 mars 2008 14:56

Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen. Psaltaren 139:23 - 24

Av Lars Lundqvist - 17 mars 2008 23:19

Jesus dog för dig! Hur många gånger hade jag inte hört dessa ord. Just för dig! Men hur svårt var det inte att förstå. Det är klart, Gud är ju en rättvis gud. Han gör inte skillnad på oss människor. Han dog för oss alla människor. Till och med för mig, ja så borde det vara tänkte jag.


Det dröjde länge innan jag förstod innebörden i dessa ord. För två år sen satt jag på en gudstjänst när orden kom från den som predikade. Just de orden: Jesus dog för dig! Och plötligt förstod jag innebörden.Det var som om orden legat latent i mig och nu kunde de börja verka. Han hade dött för MIG personligen, för att han älskade mig och för den jag var. Inte för att jag hade förtjänat det utan bara av nåd. Jesus Kristus älskar oss och Gud vill ha en relation med oss, det var därför han dog och tog vår synd på sig.Vilken härlig känsla.


Vilken härlig upplevelse jag började känna i mitt hjärta.Jesus dog för mig! Efter nån månad tog jag steget fullt ut som jag aldrig ångrat. Steget till Jesus för att bli hans till 100%.Jag hoppas att du som inte gjort det får göra samma upptäckt som jag, bli hans och följa honom.Det kommer du aldrig ångra. Gud välsigne dig!

Av Lars Lundqvist - 15 mars 2008 14:18

Idag när jag pratade om framtiden med en klasskompis och jag kände oro om hur ska det bli? Snart skiljs vi som klass och vad händer sen? Hon sa då till mig och citerade dessa bibelverser, och att jag inte skulle beskymmra mig:


Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 



Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!  Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:25-34)


Det är lätt att glömma att vår skapare och Gud förser oss med det vi behöver. Det är lätt att glömma bort att be om det vi vill ha och lätt att glömma att det finns en som har tid för oss i alla lägen hur ensama vi än känner oss.Vi måste lära oss att se på Jesus och alltid ha honom i centrum. Amen!

Av Lars Lundqvist - 12 mars 2008 10:28

För 2 år sen bestämde jag mig. Nu får det vara slut att gå som katten runt het gröt. Jag beslutade mig att lämna mit liv åt Jesus. jag är uppväxt i ett kristet hem, men för den skull var det inte självklart att jag skulle ta det beslutet. Jag lämnade vägen med Jesus vid 16 års åldern för att prova på det jag trodde var det verkliga livet.


Visst, det behöver väl inte betyda att man slopar tron, men jag kom längre och längre från Guds relation och blev inte lyckligare utan det blev svårare och svårare att förstå meningen med livet. Vid 21 års ålder mådde jag verkligen dåligt och tappade till och med bort mig själv och min identitet. Vid ett tillfälle tog jag bilen när jag druckit alkohol och åkte dit för polisen. det blev i och för sig en vändning på sätt och vis, men jag fortsatte att festa på på fredagar och lördagar samma vecka.


Som tur var träffade jag den kvinna som jag idag är gift med och det blev ett mer skötsamt liv. Hon blev gravid och vi skulle få barn men det blev inte som det borde. Hon blev sjuk efter halva graviditetstiden och barnet föddes förtidigt. Pojken levde i 5 månader och dog p,g,a av för svaga lungor. Under den här tiden fick jag många frågor kring min tro och många böner bads. Jag fick en ny relation till Gud genom det.


Men det skulle ändå dröja 14 år till innan jag bestämde mig för att fullt följa den som skapat mig och som har planen för mitt liv. Ibland kan jag tänka, varför dröjde det så länge att bestämma sig. Ja, guds tid är inte vår tid. Kanske just därför. Idag går jag bibelskola och känner en ständig längtan att få berätta om vem Jesus är och vad han gjort för mig. Till sist ett bibelord från Klagovisorna 3:22: HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. 23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 24 HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom. 25 HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Amen, Gud välsigne dig!

Av Lars Lundqvist - 3 mars 2008 07:39

Rom 8:31-39: Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. 35 Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.*

 37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Presentation

Omröstning

Tror du att Jesus Guds son är den enda rätta vägen till Gud?
 Ja
 Vet inte
 Nej

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards