I Luk 15:11-32 kan vi läsa om den förlorade sonen:Vidare sade han: "En man hade två söner. Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. 

Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.* Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom.

Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat den gödda kalven, eftersom han har fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han förargad och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde tillsammans med horor, då har du för hans skull slaktat den gödda kalven. Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen." 

En far som med öppna armar tar emot sin son fast sonen övergivit honom. Vilken bra liknelse Jesus ger om vår himmelske far. Vår far överger aldrig oss utan det är vi som går i från honom. Men det är inte försent att komma tillbaka hem igen. Vägen är alltid öppen hur svårt det än känns att ge sig tillbaka. Be din far om förlåtelse i ditt hjärta och våga möta honom då han med utsträckta armar tar emot dig sin son. Amen!

Luk 15:8-10 "Eller om en kvinna har tio silvermynt* och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?  Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig". Amen!

I Matt 18:12-14 läser vi: Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse?  Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse. Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad. Tack Gud för din omsorg. Amen!

I Matteus kap 8:23-27 kan man läsa om när Jesus stillar stormen: Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom.  Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under."Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

Det kan kännas så ibland i vårt inre, att det stormar och river och vi är rädda. Men varför? Jesus kunde stilla den stormen som Bibeln berättar om och på samma sätt kan också ge oss frid i hjärtat, den som inte världen kan ge. Han är den samma då som nu. Så när det stormar knäpp dina händer och ropa till Jesus, precis som lärjungarna gjorde, och be Jesus, att stormen lägger sig. Och den båten där du befinner dig i kan du känna dig trygg om du har Jesus som passagerare, fastän det stormar, för han har all makt på himmel och på jord och han kan få det oroliga lugnt. Amen!

I Psaltaren psalm 23 läser vi den kända psalmen. HERREN är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.Din käpp och stav de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Vi liknas som får ofta i Bibeln, då är Jesus den gode herden, han som ger sitt liv för fåren. Här står det att än om jag vandrar i dödskuggans dal fruktar jag inget ont. Med käppen försvarar han oss mot det onda och staven kan han använda med att dra en ifrån det farliga. Vilken trygghet för oss att veta att han är med oss och skyddar oss och leder oss på de rätta vägarna. Tack Jesus för att du aldrig lämnar oss, amen.

Allt till Jesus vill jag lämna,
allt till honom nu jag bär.
Honom vill jag tro och älska,
i hans sällskap vandra här.

Jag nu lämnar allt.
Ja, jag lämnar allt.
Allt till dig, min dyre Jesus.
Jag nu lämnar allt.

Allt till dig jag överlämnar.
Gör mig, Herre, helt till din.
Värm mig med din helge Ande
Så jag vet att Du är min.

Jag nu lämnar allt.

Ja, jag lämnar allt.

Allt till dig, min dyre Jesus.

Jag nu lämnar allt.

Jesus, allt jag överlämnar,
giver helt mig själv åt dig.
Fyll mig med din kraft och kärlek,
nådens regn sänd över mig.