För 2 år sen bestämde jag mig. Nu får det vara slut att gå som katten runt het gröt. Jag beslutade mig att lämna mit liv åt Jesus. jag är uppväxt i ett kristet hem, men för den skull var det inte självklart att jag skulle ta det beslutet. Jag lämnade vägen med Jesus vid 16 års åldern för att prova på det jag trodde var det verkliga livet.

Visst, det behöver väl inte betyda att man slopar tron, men jag kom längre och längre från Guds relation och blev inte lyckligare utan det blev svårare och svårare att förstå meningen med livet. Vid 21 års ålder mådde jag verkligen dåligt och tappade till och med bort mig själv och min identitet. Vid ett tillfälle tog jag bilen när jag druckit alkohol och åkte dit för polisen. det blev i och för sig en vändning på sätt och vis, men jag fortsatte att festa på på fredagar och lördagar samma vecka.

Som tur var träffade jag den kvinna som jag idag är gift med och det blev ett mer skötsamt liv. Hon blev gravid och vi skulle få barn men det blev inte som det borde. Hon blev sjuk efter halva graviditetstiden och barnet föddes förtidigt. Pojken levde i 5 månader och dog p,g,a av för svaga lungor. Under den här tiden fick jag många frågor kring min tro och många böner bads. Jag fick en ny relation till Gud genom det.

Men det skulle ändå dröja 14 år till innan jag bestämde mig för att fullt följa den som skapat mig och som har planen för mitt liv. Ibland kan jag tänka, varför dröjde det så länge att bestämma sig. Ja, guds tid är inte vår tid. Kanske just därför. Idag går jag bibelskola och känner en ständig längtan att få berätta om vem Jesus är och vad han gjort för mig. Till sist ett bibelord från Klagovisorna 3:22: HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. 23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 24 HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom. 25 HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Amen, Gud välsigne dig!

 

AnnaSol

22 mars 2008 07:59

Tack för att du delar med dig av din historia. Jag kan känna igen mig i det du skriver, jag väntade också alldeles för länge innan jag fann Gud. Eller rättare sagt, Gud fann mig. Men jag har kommit till insikt att "allt har sin tid".
God bless!

http://troende.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lukas 4:14-19 ”I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten ...

  Denna vecka har varit en vecka av mycket skriverier om Ulf Ekmans avslöjande att han tänker konvertera till katolska kyrkan. Varför, undrar många, och även jag. Visst har han ett ansvar mot den församling han har grundat kan man tycka. Lämnar man ...

Slog på TV.n och kanal 9 och just var det programmet "Det okända" och tänkte genast att jag borde skriva några rader i imn blogg om det. Det är idag ett stort andligt sökande, speciellt i Sverige tror jag. Jag tror det har att göra med att man upptäc...

  På söndag är temat - Vaksamhet och väntan Sef 3:8-13 "Vänta därför på mig, säger HERREN, på den dag då jag står upp för att ta byte. Ty detta är mitt domslut: Jag skall förena folk och samla kungariken för att utgjuta över dem min förbittr...

Det var allt för länge sedan jag var på min blogg och skrev. Nu har jag tänkt göra ett försök att blåsa liv i min blogg igen. jag hoppas att du som läsare finner intressanta inlägg och då får gärna kommentera dem. ...