För 2 år sen bestämde jag mig. Nu får det vara slut att gå som katten runt het gröt. Jag beslutade mig att lämna mit liv åt Jesus. jag är uppväxt i ett kristet hem, men för den skull var det inte självklart att jag skulle ta det beslutet. Jag lämnade vägen med Jesus vid 16 års åldern för att prova på det jag trodde var det verkliga livet.

Visst, det behöver väl inte betyda att man slopar tron, men jag kom längre och längre från Guds relation och blev inte lyckligare utan det blev svårare och svårare att förstå meningen med livet. Vid 21 års ålder mådde jag verkligen dåligt och tappade till och med bort mig själv och min identitet. Vid ett tillfälle tog jag bilen när jag druckit alkohol och åkte dit för polisen. det blev i och för sig en vändning på sätt och vis, men jag fortsatte att festa på på fredagar och lördagar samma vecka.

Som tur var träffade jag den kvinna som jag idag är gift med och det blev ett mer skötsamt liv. Hon blev gravid och vi skulle få barn men det blev inte som det borde. Hon blev sjuk efter halva graviditetstiden och barnet föddes förtidigt. Pojken levde i 5 månader och dog p,g,a av för svaga lungor. Under den här tiden fick jag många frågor kring min tro och många böner bads. Jag fick en ny relation till Gud genom det.

Men det skulle ändå dröja 14 år till innan jag bestämde mig för att fullt följa den som skapat mig och som har planen för mitt liv. Ibland kan jag tänka, varför dröjde det så länge att bestämma sig. Ja, guds tid är inte vår tid. Kanske just därför. Idag går jag bibelskola och känner en ständig längtan att få berätta om vem Jesus är och vad han gjort för mig. Till sist ett bibelord från Klagovisorna 3:22: HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. 23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. 24 HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom. 25 HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Amen, Gud välsigne dig!